Jag har inte bloggat på ett tag. Den starka oron för min hälsa tog över, och jag kände mig handlingsförlamad.
Efter mitt EKG och blodprov, för att undersöka om jag hade någon hjärtsjukdom, tog det en vecka innan jag fick svar. EN VECKA!! Man hinner ju dö tusen dödar på den tiden!!
När doktorn äntligen ringde och berättade att proven var normala, var lättnaden så stor att jag kände mig yr. Här hade jag under en vecka ställt in mig på att möta döden inom en snar framtid - och nu fick jag en andra chans!
Ni som skrattar åt hypokondrikers oro, försök föreställa er den äkta plågan och ångesten det innebär att ständigt befara det värsta.
Nu känns det som att jag kan börja leva igen. Tack, Gud!!
tisdag 13 november 2007
torsdag 1 november 2007
Hypokondriska plågor
Jag är en äkta hypokondriker, och det är en riktig plåga. Så fort jag får ont nånstans tror jag det värsta. Cancer, eller kanske hjärtinfarkt på gång?
Jag vet inte hur många gånger jag åkt in akut till sjukhus med vad jag trott vara symtom på hjärtsjukdom eller kärlkramp. Jag har tagit många EKG och blodprov. Det har aldrig varit något fel.
Hittills!
För varje hypokondriker vet, att bara för att man är hypokondrisk behöver det inte betyda att man INTE är sjuk. Det lärde jag mig för nästan 20 år sen, när det först upptäcktes att jag hade diabetes. Den sjukdomen hade legat gömd i ett okänt antal år utan några särskilda symtom, tills den slutligen upptäcktes av en slump vid en rutinkontroll.
Då började jag tänka att om jag haft den här sjukdomen utan att veta om det, hur många ANDRA sjukdomar gick jag då och bar på utan att veta det? Och sen var det hela igång.
Det som är mest plågsamt är att bära på all den här oron och ångesten, innan jag kan komma till ett sjukhus eller en vårdcentral och få besked. Och farhågorna är ju inte obefogade heller. Som gravt överviktig och diabetiker vet jag mycket väl att dessa tillstånd är stora riskfaktorer för t ex hjärt-kärlsjukdomar.
Och nu är det dags igen. Igår blev jag plötsligt helt övertygad om att jag fått hjärtsvikt. Jag läste på nätet om detta, och alla symtomen stämde! (Är nätet en välsignelse eller förbannelse för hypokondriker, har jag ofta undrat?!)
Som tur är har jag en förstående doktor. Så imorgon ska jag iväg och göra EKG och ta blodprov. Igen.
Håll tummarna...
Jag vet inte hur många gånger jag åkt in akut till sjukhus med vad jag trott vara symtom på hjärtsjukdom eller kärlkramp. Jag har tagit många EKG och blodprov. Det har aldrig varit något fel.
Hittills!
För varje hypokondriker vet, att bara för att man är hypokondrisk behöver det inte betyda att man INTE är sjuk. Det lärde jag mig för nästan 20 år sen, när det först upptäcktes att jag hade diabetes. Den sjukdomen hade legat gömd i ett okänt antal år utan några särskilda symtom, tills den slutligen upptäcktes av en slump vid en rutinkontroll.
Då började jag tänka att om jag haft den här sjukdomen utan att veta om det, hur många ANDRA sjukdomar gick jag då och bar på utan att veta det? Och sen var det hela igång.
Det som är mest plågsamt är att bära på all den här oron och ångesten, innan jag kan komma till ett sjukhus eller en vårdcentral och få besked. Och farhågorna är ju inte obefogade heller. Som gravt överviktig och diabetiker vet jag mycket väl att dessa tillstånd är stora riskfaktorer för t ex hjärt-kärlsjukdomar.
Och nu är det dags igen. Igår blev jag plötsligt helt övertygad om att jag fått hjärtsvikt. Jag läste på nätet om detta, och alla symtomen stämde! (Är nätet en välsignelse eller förbannelse för hypokondriker, har jag ofta undrat?!)
Som tur är har jag en förstående doktor. Så imorgon ska jag iväg och göra EKG och ta blodprov. Igen.
Håll tummarna...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)