Som att baxa en tung sten

Jag har svårt med tanken på det nya året. Det är inte alls kul.

Januari och februari är årets tristaste månader för mig. Åååh, nu när man äntligen baxat runt ett helt år, så måste man börja om igen! Det är som Sisyfos och den tunga stenen som alltid rullade nerför backen när han väl fått upp den.

Säga vad man vill om julen, men det finns gott om ljus och glitter. Men i januari är alla julljus nersläckta, allt glitter bortslängt. Det är mörkt, mörkt, mörkt. Och tre månader vinter kvar. Minst.

För att inte tala om all snön!! Visst, vacker att titta på - men att pulsa i? Att ta sig över höga stenhårda snövallar?! Att undvika att halka på isfläckarna? Som man inte ens SER för att det ligger ett lager av snö ovanpå?!?!

Man kan börja gråta för mindre.

Och snön kommer. Var så säker!

Nyårslöften? Tja - att överleva vintern, kanske...

Att lussa i Riksdagen

Nu när julen så smått är över vill jag berätta om en av mina höjdpunkter denna december. Det var när jag lussade i Riksdagshuset!

Det var SRF (Synskadades Riksförbund) som avslutade sin kampanj för bättre presonlig service genom att göra denna uppvaktning i form av ett Luciatåg. Vi hade skrivit egna texter till Luciasången och Staffansvisan. Och så fick vi komma in och lussa för Socialutskottet.

Där stod vi, ett 30-tal synskadade och ledsagare, med elektriska ljus i händerna (vi fick inte ha levande) och sjöng så vackert så att hela utskottet grät:

Ledsagning, om det fanns
sprang jag på ängar
Kommunen sa "Ingen chans
det kostar pengar"
Drömmer om samma rätt
se på mitt eget sätt
Ledsagar-Lucia
kan mig befria

Sedan sjöng två av männen verserna i Staffansvisan, medan vi andra sjöng omkvädet:

Staffan ville hemtjänst få
- Ja självklart, det är gjutet
Som kommer mellan tolv och två
- Står inte i beslutet
Hemtjänst efter mitt behov
för jag vill bestämma själv härhemma

Smakprov på ett par av de följande verserna:

Staffan ville läsa brev
- Ja självklart, det är gjutet
Vill också svara den som skrev
- Står inte i beslutet

Vill du städa i min hall
- Ja självklart, det är gjutet
Byta lampa från en pall
- Står inte i beslutet

Och så vidare. För precis så fungerar ju hemtjänsten för många. Man får hjälp med exakt det som står i beslutet - ingenting annat!!

Det som är så roligt att jobba inom SRF, det är just att det finns så mycket musik och sång och kreativitet där. Det finns alltid utrymme för skapande. Och jag som älskar att sjunga och deklamera och skriva ihop texter! Och att göra det på arbetstid dessutom! Vad kan vara bättre?!?

God Fortsättning nu alla vänner och läsare!

önskar

Fatlady

Inga bilder på bloggen

Stackars blogg, som jag försummat dig! Men nu är jag här igen.

Ni som undrar varför jag inte lägger upp några bilder på min blogg, och som därför kanske tycker att den är lite tråkig - det finns en förklaring!

Att jag är synskadad är bara en del av förklaringen. Jag har flera synsvaga vänner som jobbar mycket med bilder och bildhantering, så det är ingen egentlig ursäkt.

Jag kan inte heller skylla på min ålder (51) och att jag inte hänger med i den digitala utvecklingen. Min pappa som är 80 år tar digitalbilder hela tiden. Så det är inte heller nån ursäkt.

Nej, den viktigaste orsaken är mitt ointresse och mitt oengagemang när det gäller bilder.

Jag har ingen digitalkamera. Jag har inte ens kamera i min mobil. Det enda jag har är en gammal Kodak som tar pappersbilder (och den senaste rullen ligger kvar i kameran sen flera år!).

Under några år hade jag ett projekt som jag kallade "Dokumentera din vardag". Istället för bilder på semestern, tog jag bilder hemma, på min arbetsplats, min kör, mina studiecirklar. Det var roligt att titta på dem efteråt, för där fanns en fast förankring i min vardag.

Men sen började alla ta bilder när och hur som helst med sina mobilkameror, samtidigt som jag själv började tröttna.

Alltså - inga bilder på min blogg!

(Om jag inte plötsligt ändrar mig!)