Funktionshindrade i eget reservat?

1. Idag lördag hölls Marschen för tillgänglighet i sex städer i Sverige, där funktionshindrade och andra marscherade för tillgänglighet för alla. Själv kunde jag inte delta, eftersom jag rent fysiskt inte orkar gå så långt. Men jag stöder dem helhjärtat.

2. Hela denna vecka pågår en radiosatsning som kallas Välviljans apartheid. Det är ett tema om funktionshinder, som varit med i alla rikskanalerna. I flera olika program har detta tema integrerats, från Knattetimmen (Radio Stockholm) till Tendens (p 1). Det hela avslutas med en paneldebatt som direktsänds från Kulturhuset imorgon söndag kl 15.03 i p 1.

Men tyvärr, tyvärr, som vanligt predikar man för de redan frälsta. Hur många människor utan funktionshinder eller anknytning till detta känner över huvud taget till dessa arrangemang? Hur många bryr sig??

Jag blir både arg och ledsen när jag märker att "folk i allmänhet" utan funktionshinder inte tycker att det berör dem. De tror att program eller aktiviteter OM eller AV funktionshindrade enbart är FÖR funktionshindrade. Som om vi hade vårt eget lilla reservat.

Men vem som helst kan ju bli berörd av funktionshinder. När som helst. Varför då låtsas som att vi och våra frågor inte finns, eller inte är viktiga för någon annan än oss själva??

Fatlady

Schlagercirkusen, hur orkar man?

Först var jag förkyld hela januari. Då orkade jag inte blogga. I februari fick jag ett besked som gjorde mig upprörd och orolig. Då orkade jag inte heller blogga. Fast jag kanske berättar mer om det senare.

Sen gled det hela längre och längre bort...

Nog med ursäkter!! Nu är jag här igen.

Är det fler än jag som är trötta på hela schlagercirkusen som följt oss hela våren? Det började väl i februari, och sen har det bara hållit på och hållit på. Media gör så stor grej av det också. Som om det vore en världsnyhet vem som vann eller inte vann.

Jodå, jag har tittat. Man har ju knappt kunnat undgå det. Och jodå, jag har röstat. Ibland.

Men nu är jag så trött på hela skiten att det står mig upp i halsen! De här senaste semifinalerna har jag inte ens brytt mig om att se, och jag tror inte jag bryr mig om att titta ikväll heller.

Man vet ju ändå vilka som kommer att rösta på vilka. Och låtarna låter ungefär likadant. Och alla ser ungefär likadana ut. Många anspelningar på sex och mycket naken hud.

Suck. Jag orkar inte.

Det enda som möjligen skulle locka mig, är den blinda sångerskan från Georgien. Vi synskadade ska hålla ihop och stötta varandra, tycker jag. Så hon kanske, möjligen, får en solidarisk röst från mig.

Om jag nu orkar titta ända fram tills dess...

Vi hörs! Ska försöka blogga oftare i fortsättningen!

Fatlady