Jag har svårt med tanken på det nya året. Det är inte alls kul.
Januari och februari är årets tristaste månader för mig. Åååh, nu när man äntligen baxat runt ett helt år, så måste man börja om igen! Det är som Sisyfos och den tunga stenen som alltid rullade nerför backen när han väl fått upp den.
Säga vad man vill om julen, men det finns gott om ljus och glitter. Men i januari är alla julljus nersläckta, allt glitter bortslängt. Det är mörkt, mörkt, mörkt. Och tre månader vinter kvar. Minst.
För att inte tala om all snön!! Visst, vacker att titta på - men att pulsa i? Att ta sig över höga stenhårda snövallar?! Att undvika att halka på isfläckarna? Som man inte ens SER för att det ligger ett lager av snö ovanpå?!?!
Man kan börja gråta för mindre.
Och snön kommer. Var så säker!
Nyårslöften? Tja - att överleva vintern, kanske...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Att vara synsakadad eller ha anat funktionshinder innebär att i snötider så kan ingen gå på gatorna i Stockholm då de sitter bockar som varnar för "snöras".
Vad är farligast liksom? Ett evetnuellt snöras eller att tvingas ut på trafikerade vägar?
Suck.
Kanske en solresa skulle passa dig denna tiden på året?
Varma hälsningar och var rädd om dig!
Skicka en kommentar