Jag är en rätt osentimental typ. Cynisk, tycker nog en del. Bilder av små söta bebisar gör ingenting för mig. Berättelser om sjuka eller handikappade barn rör mig inte till tårar. Visst, stackars barn och föräldrar. Men jag tänker inte fälla några krokodiltårar. Jag blir snarare arg än gråtmild!
Men visa mig en bild på en kattunge, och jag smälter direkt. Jag blir rent löjligt sentimental när jag ser katter eller hundar på TV. T o m katter i TV-reklam kan göra mig fuktig i ögonen.
Därför var det som julafton för mig när TV4 körde sin andra säsong av serien "Hitta hem" nu under hösten. Åh, vilket underbart program! Varje vardagkväll utom fredagar satt jag som klistrad framför TV:n mellan halv åtta och åtta, för att se övergivna eller vanvårdade katter och hundar hitta nya hem.
Programmet var som en läcker chokladask. Ni vet, en sån där stor, rosa och HJÄRTFORMAD chokladask med dyra och exklusiva praliner! Jag njöt ohejdat.
Och nu är allt över! Snyft, snyft. Programmet har avslutat sin säsong. Får vi se det igen? Det vet vi inte. Vi kan bara hoppas.
Under tiden får jag väl nöja mig med gamla repriser av "Veterinärerna", som TV4 brukar visa i brist på annat. Även om jag kan programmen utantill vid det här laget.
Där finns också söta djur. Det får räcka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag är likadan. Älskar djur...
Skicka en kommentar