Vi är inte ensamma

När vi funktionshindrade träffas berättar vi ofta för varandra om olika trakasserier vi råkat ut för på stan. Fördomsfulla och okunniga människor har fällt kränkande kommentarer om vårt utseende eller vårt sätt. Inte alltid direkt till oss, men hörbart och i vår närvaro.

Nu vill jag kasta in en brandfackla och påpeka att synskadade och andra funktionshindrade inte är de enda grupper som råkar ut för trakasserier. Som överviktig får jag ofta höra glåpord från vilt främmande människor, som tar sig friheten att ha åsikter om mitt liv och mitt utseende. Visst, man kan säga att övervikten påverkar jag ju själv, och det stämmer i teorin. Men i praktiken är fetman för många gravt överviktiga ett kroniskt tillstånd som man måste kämpa med/mot hela livet. Och det handlar inte ett dugg om "dålig karaktär"! Så moraliserande hjälper inte alls.

En annan grupp som ofta råkar illa ut är homosexuella. Det kanske inte syns utanpå när man är ensam, men försök hålla handen eller kyssa din älskade på offentlig plats, då får du nog höra!

För några månader sen blev en kvinna som arbetar som kurator på RFSL nedslagen på sin arbetsplats av en besökare som påstod sig vilja ha information om homosexualitet, men som plötsligt tog fram en yxa och attackerade henne. Hon klarade sig fysiskt tack vare snabbt tillskyndande hjälp, och mannen blev gripen. Men psykiskt mådde hon mycket dåligt, och det tog lång tid innan hon kunde börja arbeta igen.

Själv arbetar jag på SRF Stockholms kontor, och jag ryser när jag tänker på att attackeras på min arbetsplats av en hatisk person. Inte för att risken är så stor där jag jobbar. Snarare är det så att mina seende bekanta inte verkar ta mitt jobb på allvar. Som om det inte vore ett RIKTIGT jobb eller en RIKTIG arbetsplats, bara för att det är inom handikapprörelsen.

Som slutkläm vill jag säga följande: Jag menar förstås inte med denna text att på något sätt ursäkta eller förringa allvaret av de trakasserier som funktionshindrade får utstå på grund av sitt beteende eller allmänna existens.

Men det kanske kan vara nyttigt för oss att minnas att vi inte är ensamma.