Har ni som ser prövat att äta i totalt mörker? Det har jag. På Svartkrogen, nämligen.
Svartkrogen har funnits ett tag, men jag har aldrig kunnat eller vågat besöka den förut. Dels för att jag är mörkrädd, dels för att priset avskräckt mig.
Men så blev jag bjuden till en pressvisning i onsdags. Svartkrogen deltar i Kungsträdgårdens evenemang "Smaka på Stockholm" denna vecka. Ett svart tält i närheten av Molins fontän, och den som vågar sig dit får smaka på stjänrkocken Melker Anderssons godaste mat.
Men i totalt mörker, alltså.
Du blir ledsagad in i tältet av tre blinda servitörer och medhjälpare. Det känns tryggt. De har ju inga problem med att det är mörkt. De hjälper dig att hitta din plats, du sätter dig ner och snart ställs en bricka framför dig på bordet. Servitören förklarar var besticken ligger och var vattenflaskan står. Du kan hälla upp i glaset, servitören berättar hur du gör. Men du kan också välja att dricka direkt ur flaskan.
På brickan står också fyra små skålar med olika vackert upplagda smårätter. Dvs, att de är vackert upplagda får du se först efteråt, när en provbricka visas upp för alla. Nu gäller det bara att få upp maten på gaffeln, och då bryr man sig inte så mycket om hur maten ser ut.
Men det som förvånade mig var att jag faktiskt inte hade en aning om vad jag åt! Jo, vissa distinkta smaker kände jag igen. Som mögelosten och köttbitarna. Men resten? Jag visste bara att det var gudomligt gott, och att jag njöt intensivt av varje tugga.
Men det är märkligt, att om man inte vet i förväg vad man stoppar i munnen, då kan det ibland vara väldigt svårt att identifiera det. I vanliga fall vet man ju ungefär vad man ska få på gaffeln. Antingen ser man det, eller så har nån berättat det. Men nu var varje tugga en överraskning.
En himmelsk överraskning!
Min mörkrädsla? Den försvann nästan direkt. Mellan tuggorna förde jag ett livligt samtal med mina bordskamrater, som kändes som goda vänner trots att vi aldrig setts förut. Man kommer så nära varann i mörkret, på nåt sätt.
Fast jag är glad att ingen såg när jag till slut gav upp försöket att äta med kniv och gaffel, lyfte upp skålen i ena handen, tog gaffeln, och bara skyfflade in!
Hur min bricka såg ut efteråt vill jag inte tänka på. Jag hoppas någon städade bord och golv ordentligt inför nästa sittning. Under bordet låg diverse servetter samt skruvkorken från min flaska. Den hade skuttat iväg i ett tidigt skede, och det var helt enkelt inte läge att leta!!
Men ändå - jag bara längtar tills nästa tillfälle att besöka Svartkrogen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kul att du är igång igen med att blogga. Ja den där restaurangen måste jag besöka i sommar.
Visst är det en upplevelse... Jag förlorade ju möjligheten till kommunikation då jag är hörselskadad. Men det var en otroligt stark upplevelse jag önskar att alla fick uppleva. Att få förståelse för andra funktionshinder och lära sig att uppskatta de sinnen vi har kvar.. istället för att sakna och sörja de sinnen man förlorat.
Å, vilken häftig idé. Jag som älskar både mörker och mat ;-)
Välkommen till bloggosfären igen. Det är det bästa med at blogga. Att gå och komma som man vill. Själv har jag nästan bloggsemester för tillfället (skriver inte varje dag) men jag kommer återkomma med full kraft inom kort.
Ha det jättebra!
Åh så det här har kommit till Sverige. Va kul! Jag såg ett repotage om en sådan här restaurang i London på tv i somras och tänkte då att det här skulle jag vilja testa och nu finns alltså möjligheten! Tack så väldigt mycket för att du skrev om det här så att jag fick veta att restaurangen finns :)
Skicka en kommentar